# Montpellierormen (Malpolon monspessulanus)

- Webbsida: https://www.djurfakta.com/europa/reptile/montpellierormen
- Publicerad: 2026-05-30
- Senast uppdaterad: 2026-05-30

## Översikt

Montpellierormen är Europas största inhemska orm och kan nå en imponerande längd på upp till 2,55 meter, även om de flesta individer stannar på mellan 1,5 och 2 meter. Denna slanka och elegant orm har en karakteristisk spetsig nos och stora ögon med runda pupiller, vilket ger den ett intelligent utseende. Färgen varierar från gråbrun till olivgrön eller mörkbrun på ovansidan, ofta med små mörka fläckar eller ett nätverk av mörka linjer. Buken är ljusare, vanligtvis gulaktig eller gräddfärgad. Unga montpellierormar har ofta tydligare mönster som bleknar med åldern.

Denna fascinerande orm är svagt giftig, med giftkörtlar och två förstorade tänder längst bak i överkäken, vilket gör den till en bakfångad giftig orm (opisthoglyph). Giftet används främst för att försvaga bytesdjur och är inte farligt för människor under normala omständigheter, eftersom ormens giftänder sitter så långt bak att den måste tugga på sitt offer för att injicera gift. Montpellierormen är en mycket aktiv jägare som föredrar att jaga under dagtid, särskilt under de varmare timmarna. Den är otroligt snabb och har utmärkt syn, vilket den använder för att lokalisera byten som ödlor, små gnagare, fåglar och till och med andra ormar.

Montpellierormen föredrar varma, torra miljöer runt Medelhavet och hittas i södra Spanien, Portugal, södra Frankrike, nordvästra Italien samt delar av Nordafrika och Mellanöstern. Den trivs i steniga områden, buskmarker, vinodlingar, olivlundar och andra öppna eller halvöppna habitat med god exponering för sol. Arten är utmärkt på att klättra och kan ofta ses i buskar eller låga träd när den solar sig eller jagar efter fåglar och ägg. Trots sin storlek och hastighet är montpellierormen ganska skygg och undviker människor när det är möjligt.

Under våren, efter vintervilan, parar sig montpellierormarna och honorna lägger mellan 4 och 18 ägg i sommarens början. Äggen placeras i fuktiga, skyddade platser som multnande vegetation, under stenar eller i övergivna djurhålor. Efter cirka 60 dagar kläcks de unga ormarna, som är helt självständiga från födseln och mäter omkring 25-30 centimeter. Arten är klassificerad som livskraftig av IUCN, men lokala populationer hotas av habitatförlust, vägdödlighet och förföljelse på grund av missförstånd om dess farlighet.

## Snabbfakta

- Vikt: 0.3–1.2 kg
- Längd: 1–2.55 m
- Maxhastighet: 12 km/h
- Livslängd: 10–20 år
- Föda: Allätare
- Bevarandestatus: Livskraftig

## Livsmiljö

Montpellierormen är en äkta medelhavsormart som trivs i varma, soliga miljöer med gott om solplatser och gömslen. Den föredrar steniga sluttningar, garrigue (medelhavsbuskskog), maquis, klippiga kullar, terrasser med olivodlingar, vinodlingar och andra öppna eller halvöppna landskap. Arten hittas från havsnivå upp till omkring 2000 meters höjd i bergsområden, men är vanligast på lägre höjder där temperaturen är högre. Den behöver områden med god mosaik av öppna ytor för soljande och vegetation för skydd och jakt.

I sin spridning över Medelhavsområdet har montpellierormen anpassat sig till olika mikrohabitat, från torra stäpplandskap i Spanien till buskmarker i Nordafrika och klippiga sluttningar i Mellanöstern. Den undviker täta skogar och fuktiga områden, men kan ibland hittas i trädgårdar och jordbruksområden om de erbjuder tillräckligt med stenmurar, stenar och soljande platser. Arten är särskilt vanlig i traditionella medelhavs-kulturlandskap där människor har skapat en mosaik av olika habitat genom jordbruk och boskapsskötsel.

- Gräsmark
- Lövskog
- Klippor
- Hedmark
- Jordbruksmark
- Öken

## Årstidsvanor

Montpellierormen är strikt dagaktiv och soler sig gärna under de varmare timmarna på våren och hösten. Under den heta medelhavsommaren justerar den sitt aktivitetsmönster och är mest aktiv tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen för att undvika den värsta hettan. Arten går i vintervila (hibernation) från oktober-november till mars-april, beroende på klimat och höjd över havet. Vintern tillbringas i djupa sprickor i klippor, under stora stenar, i övergivna gnagarhål eller andra frostfria platser. Parningstiden infaller på våren kort efter att ormarna vaknat från vintervilan, och honorna lägger ägg i juni-juli. De unga ormarna kläcks i augusti-september och har några veckor på sig att äta och bygga upp fettreserver innan de själva måste gå i vintervila.

## Fortplantning

- Ruvningstid: 60 dagar
- Antal ungar: 4–18 

## Beteende & ekologi

- Aktivitetsmönster: Dagaktiv
- Socialt beteende: Strikt sollevande art som endast söker upp artfränder under parningstiden på våren
- Flyttmönster: Stationär
- Population: Stabil population, lokalt vanlig i lämpliga habitat över hela Medelhavsområdet

## Visste du att?

- Montpellierormen är Europas längsta inhemska orm och kan bli över 2,5 meter lång!
- Trots att den är giftig är den inte farlig för människor - dess giftänder sitter så långt bak i munnen att den knappt kan bita oss
- Den kan springa nästan lika snabbt som en människa går fort och är en av Europas snabbaste ormar
- Montpellierormen har bättre syn än de flesta andra ormar och jagar aktivt med ögonen, som en fågel
- Den kan klättra upp i träd och buskar för att jaga fåglar och plundra fågelbon
- När den känner sig hotad kan den resa upp främre delen av kroppen och blåsa högt, nästan som en kobra
- Unga montpellierormar äter främst ödlor, medan vuxna ormar också tar större byten som råttor och andra ormar
- Arten har sitt vetenskapliga namn efter den franska staden Montpellier, där den först beskrevs vetenskapligt

## Taxonomi

- Rike: Animalia
- Klass: Squamata
- Ordning: Squamata
- Familj: Psammophiidae
- Art: Malpolon monspessulanus

## Bild

- URL: https://images.djurfakta.com/animals/montpellierormen/1778126964443-1.jpg
- Foto: Diego Delso
- Licens: CC BY-SA 4.0

## Andra språk

- en: https://www.funwildfacts.com/europa/reptile/montpellier-snake
- da: https://www.dyrefakta.com/da/europa/reptile/montpelliersnog
- no: https://www.dyrefakta.com/europa/reptile/montpellierslange