# Strumpebandsorm (Thamnophis sirtalis)

- Webbsida: https://www.djurfakta.com/nordamerika/reptile/strumpebandsorm
- Publicerad: 2026-05-30
- Senast uppdaterad: 2026-05-30

## Översikt

Strumpebandsformen (Thamnophis sirtalis) är en av Nordamerikas vanligaste och mest spridda ormar. Den förekommer från Kanadas kalla skogar i norr till Mexikos varmare klimat i söder, och från Atlantkusten till Stilla havet. Denna anpassningsbara orm har lyckats kolonisera en häpnadsväckande mängd olika livsmiljöer tack vare sin förmåga att överleva i både kalla och varma klimat. Namnet kommer från ormens karakteristiska längsrand som påminner om de randiga strumpebanden som var populära på 1700-talet.

Strumpebandsformen är en relativt liten orm som vanligtvis når längder mellan 46 och 66 centimeter, även om vissa exemplar kan bli upp till 137 centimeter långa. Den har tre tydliga gula eller vita ränder som löper längs kroppen – en längs ryggen och en på vardera sidan. Grundfärgen varierar från svart, brun, grön eller olivgrön, och mellan ränderna finns ofta ett schackrutigt mönster. Denna färgvariation är enorm; det finns över 30 olika underarter med olika färgkombinationer. Vissa populationer har röda eller orange ränder istället för gula, medan andra kan vara nästan helt svarta.

Till skillnad från många andra ormar är strumpebandsformen ovovivipar, vilket betyder att den föder levande ungar istället för att lägga ägg. Honor kan föda mellan 10 och 85 ungar i en enda kull, vanligtvis i juli eller augusti. Ungarna är helt självständiga från födseln och mäter endast 12-23 centimeter. Strumpebandsformen är en opportunistisk jägare som äter ett brett spektrum av bytesdjur, inklusive maskar, sniglar, grodor, fiskar, salamandrar, fågelungar och små gnagare. En fascinerande anpassning är att vissa populationer har utvecklat resistens mot tetrodotoxin, det dödliga giftet som finns i roughskin newts (giftiga salamandrar).

Strumpebandsformen är aktiv under dagen och älskar att sola sig på stenar eller vid vattendrag. På vintern samlas hundratals, ibland tusentals, individer i gemensamma övervintringsplatser kallade hibernakuler, ofta i bergssprickor eller gamla gnagargångar. När våren kommer sker massparningar direkt utanför dessa platser, där dussintals hanar kan konkurrera om en enda hona. Arten är ofarlig för människor och biter sällan, men om den hotas kan den frisätta en illaluktande vätska från sina anala körtlar. Trots sin vanliga förekomst hotas vissa lokala populationer av habitatförlust och vägdödlighet.

## Snabbfakta

- Vikt: 35–150 g
- Längd: 0.46–1.37 m
- Maxhastighet: 2.9 km/h
- Livslängd: 3–10 år
- Föda: Allätare
- Bevarandestatus: Livskraftig

## Livsmiljö

Strumpebandsformen är en av världens mest anpassningsbara ormar och trivs i nästan alla tänkbara livsmiljöer. Den föredrar fuktiga områden nära vatten som våtmarker, bäckkanter, dammar, sjöstränder och sumpskogar, men hittas också i torra skogar, gräsmarker, ängar och till och med i stadsparker och trädgårdar. Arten har en särskild förkärlek för livsmiljöer med gott om solplatser som stenar, stockar eller öppna marker där den kan reglera sin kroppstemperatur. Närheten till vatten är viktig eftersom många av ormens bytesdjur, som grodor och fiskar, lever i eller nära vattnet.

Strumpebandsformen har visat extraordinär förmåga att anpassa sig till mänskliga miljöer och är en vanlig syn i förorter och parker över hela Nordamerika. Den hittas från havsnivå upp till höjder över 2 400 meter i bergen. Under vintern söker sig strumpebandsformen till frostfria platser som bergsklyftor, stenrös, övergivna grävlingsbon eller källare i gamla byggnader. Dessa övervintringsplatser, kallade hibernakuler, kan användas av samma population år efter år i generationer och är avgörande för artens överlevnad i nordliga områden.

- Våtmark
- Skog
- Gräsmark
- Jordbruksmark
- Trädgård
- Stadsmiljö
- Lövskog
- Flod
- Sjö

## Årstidsvanor

Strumpebandsformens årscykel präglas av tydliga säsongsmönster. På våren, vanligtvis i mars till maj beroende på geografisk plats, vaknar ormarna från vinterdvalan och samlas i stora antal utanför hibernakulerna för parning. Detta är när de dramatiska "parningsbolarna" uppstår med dussintals hanar som konkurrerar om varje hona. Under sommaren är ormarna mest aktiva och ägnar sig åt intensiv jakt ochsolbad. Honorna genomgår sin graviditet under sommaren och föder levande ungar i juli-augusti. På sensommaren och hösten äter sig ormarna mätta inför vintern. Från oktober till november, när temperaturen sjunker, söker sig ormarna tillbaka till sina övervintringsplatser där de tillbringar vintern i ett tillstånd av nedsatt ämnesomsättning tillsammans med hundratals andra individer.

## Fortplantning

- Ruvningstid: 70 dagar
- Antal ungar: 10–85 

## Beteende & ekologi

- Aktivitetsmönster: Dagaktiv
- Socialt beteende: Huvudsakligen ensamma under större delen av året, men bildar stora grupper vid övervintringsplatser och under parningstiden.
- Flyttmönster: Stationär
- Population: Miljontals individer med stabil population över hela utbredningsområdet

## Visste du att?

- Vissa strumpebandsformer kan äta giftiga salamandrar som skulle döda de flesta andra rovdjur – de har utvecklat immunitet mot dödligt gift!
- Tusentals strumpebandsformer kan samlas i samma övervintringsplats, vilket skapar spektakulära "ormbalar" när de vaknar på våren.
- Hanarna lockar honor genom att sprida feromoner, och ibland klär sig små hanar i "damkläder" genom att härma honors doft för att undvika större hanar.
- Strumpebandsformer kan simma utmärkt och dyker ofta för att jaga fiskar och grodyngel under vattnet.
- När en strumpebandsorm föds är den redan fullt fungerande och kan jaga sitt första byte inom några timmar.
- Vissa populationer av strumpebandsformer har blå tungor, medan andra har röda eller svarta.
- Strumpebandsformen kan överleva i temperaturer ner mot fryspunkten och är den orm som lever längst norrut i hela Västhemisfären.
- En hotad strumpebandsorm kan platta till sin kropp för att se större och farligare ut, samtidigt som den vickar på svansen som en skallra.

## Taxonomi

- Rike: Animalia
- Klass: Squamata
- Ordning: Squamata
- Familj: Colubridae
- Art: Thamnophis sirtalis

## Bild

- URL: https://images.djurfakta.com/animals/strumpebandsorm/1777753172057-1.jpg
- Foto: Wilson44691
- Licens: Public domain

## Andra språk

- en: https://www.funwildfacts.com/nordamerika/reptile/common-gartersnake
- da: https://www.dyrefakta.com/da/nordamerika/reptile/almindelig-strompebandsslange
- no: https://www.dyrefakta.com/nordamerika/reptile/vanlig-strompebandslange
