# Betgroda (Adelotus brevis)

- Webbsida: https://www.djurfakta.com/oceanien/amphibian/betgroda
- Publicerad: 2026-05-30
- Senast uppdaterad: 2026-05-30

## Översikt

Betgrodan (Adelotus brevis) är en fascinerande och ovanlig art från den australiska familjens sydgrodor. Denna lilla amfibie har fått sitt udda namn från de märkliga beniga utskott som hanar utvecklar i underkäken, vilka påminner om små betar eller huggtänder. Grodan blir bara 2,5-3,5 centimeter lång och har en robust, kompakt kropp med kraftiga bakben. Färgen varierar från mörkbrun till gråaktig med mörka fläckar och marmorering som ger utmärkt kamouflage mot skogsmarken.

Betgrodan är endemisk till östra Australien, där den förekommer från södra Queensland till norra New South Wales. Den lever i fuktig skog, skogsmark och gräsmarker nära långsamflytande bäckar, dammar och tillfälliga vattensamlingar. Till skillnad från många andra grodor är betgrodan väl anpassad till att gräva och tillbringar mycket av sin tid under löv, stenar eller i själva jorden. Den har kraftiga framben med förtjockade muskler som gör den till en skicklig grävare.

Den mest anmärkningsvärda egenskapen hos denna art är utan tvekan de beniga betarna hos hanarna. Under parningstiden utvecklar hanarna spetsiga, bakåtriktade utskott i underkäken som kan bli upp till 4 millimeter långa. Dessa används som vapen i territoriella strider med andra hanar och för att hålla fast honor under amplexus (parningsfamntaget). Efter parningstiden försvinner eller resorberas dessa betar helt, för att växa ut igen nästa år – ett sällsynt fenomen bland grodor.

Betgrodan är en nattaktiv jägare som livnär sig på små ryggradslösa djur som insekter, spindlar, maskar och snäckor. Den är känd för sitt aggressiva försvarsbeteende och kan bita kraftigt om den känner sig hotad, något som är ovanligt för grodor. Arten har ett distinkt läte som beskrivs som ett serie korta, gnisslande eller knäppande ljud. Honan lägger 100-200 stora ägg i grunda vattensamlingar, och grodynglen genomgår metamorfos på cirka 3-4 månader.

## Snabbfakta

- Vikt: 3–7 g
- Längd: 2.5–3.5 cm
- Livslängd: 5–10 år
- Föda: Insektsätare
- Bevarandestatus: Livskraftig

## Livsmiljö

Betgrodan föredrar fuktiga miljöer i östra Australiens kust- och inland-regioner. Den trivs i öppen skog, skogsmark och gräsmarker där det finns tillgång till vattensamlingar för fortplantning. Arten förekommer ofta nära långsamflytande bäckar, dammar, träsk och tillfälliga översvämningsområden. Under den torra delen av året gräver sig grodan ner i fuktig jord under stenar, stubbar eller lövhögar där den kan behålla fukten. Den är väl anpassad till områden med varierande vattentillgång och kan överleva i både permanenta och säsongsbundna habitat. Betgrodan föredrar öppna skogsmarker med rikligt med gömställen snarare än tät regnskog, och hittas ofta i områden som periodvis översvämmas under regnperioder.

- Våtmark
- Skog
- Lövskog
- Flod
- Gräsmark

## Årstidsvanor

Betgrodan är mest aktiv under våren och sommaren (september till mars i södra halvklotet) när temperaturer och fuktighet är höga. Parningstiden inträffar huvudsakligen efter regn mellan oktober och februari, då hanarna samlas vid vattensamlingar och börjar spela. Det är under denna tid som hanarna utvecklar sina karakteristiska betar. Under de torrare och kallare vintermånaderna (juni-augusti) blir grodan betydligt mindre aktiv och kan gräva ner sig djupare i marken för att undvika torka och kyla. Den kan förbli begravd i flera veckor eller månader tills gynnsamma förhållanden återvänder. Ynglen utvecklas snabbast under de varmare månaderna och kan genomgå metamorfos på 3-4 månader under optimala förhållanden.

## Fortplantning

- Antal ungar: 100–200 

## Beteende & ekologi

- Aktivitetsmönster: Nattaktiv
- Socialt beteende: Betgrodan är i huvudsak en ensam art som bara söker upp artfränder under parningstiden. Hanarna är territoriella och försvara sina parningsområden aggressivt mot andra hanar med hjälp av sina betar.
- Flyttmönster: Stationär
- Population: Populationen är okänd men arten anses vara lokalt vanlig inom sitt utbredningsområde i östra Australien.

## Visste du att?

- Hanar växer riktiga beniga betar i underkäken varje parningstid – de enda grodorna i världen som gör detta!
- Betarna faller av eller sugs upp av kroppen igen efter parningstiden och måste växa ut på nytt nästa år.
- Till skillnad från de flesta grodor kan betgrodan faktiskt bita ordentligt med sina betar och käkar.
- Grodan har ett märkligt gnisslande läte som låter mer som en insekt än en groda.
- Betgrodan kan gräva sig ner i jorden baklänges med hjälp av sina kraftiga bakben.
- Äggen är ovanligt stora för en så liten groda – varje ägg kan vara upp till 3 millimeter i diameter.
- Grodan kan överleva i tillfälliga vattensamlingar som torkar ut genom att gräva ner sig i fuktig jord.
- Hanarna kan bli väldigt aggressiva mot varandra under parningstiden och använder sina betar i hetsiga brottningar.

## Taxonomi

- Rike: Animalia
- Klass: Amphibia
- Ordning: Anura
- Familj: Limnodynastidae
- Art: Adelotus brevis

## Bild

- URL: https://images.djurfakta.com/animals/betgroda/1778213624268-1.jpg
- Foto: LiquidGhoul
- Licens: CC BY-SA 3.0

## Andra språk

- en: https://www.funwildfacts.com/oceanien/amphibian/tusked-frog
- da: https://www.dyrefakta.com/da/oceanien/amphibian/huggrobe
- no: https://www.dyrefakta.com/oceanien/amphibian/stottannfrosk