# Kvackande groda (Crinia georgiana)

- Webbsida: https://www.djurfakta.com/oceanien/amphibian/kvackande-groda
- Publicerad: 2026-06-20
- Senast uppdaterad: 2026-06-20

## Översikt

Den kvackande grodan är en liten men fascinerande grodart som är endemisk i sydvästra Australien. Med sina 1,7–3 centimeter är den en av de mindre grodorna i regionen, men det den saknar i storlek kompenserar den med sin häpnadsväckande röst. Hannarnas kvackande läte, som påminner om ankor eller små fåglar, kan höras långt ifrån dammar och våtmarker, särskilt under regniga nätter.

Den kvackande grodan har en kompakt, rundad kropp med kort nos och små, tydliga ögon. Färgen varierar från ljusbrun till grå eller rödaktig brun, med mörkare fläckar och strimmor som ger utmärkt kamouflage mot mark och lövströ. Buksidan är ljusare, ofta vitaktig eller ljusgrå. Hudtexturen är någorlunde slät med små knottror, vilket hjälper grodan att behålla fukt i den ofta torra australiensiska miljön.

Dessa grodor är nattaktiva och tillbringar dagarna gömda under bark, stenar eller i fuktig lövströ. Under lekperioden, som sträcker sig från sena hösten till tidig vår (maj till september i södra Australien), samlas hannar i stora grupper nära grunda vattensamlingar. Deras samlade körläte kan bli överraskande högt och är en viktig del av våtmarkernas ljudlandskap.

Den kvackande grodan spelar en viktig roll i ekosystemet som både rovdjur och byte. Den livnär sig på små insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur, medan den själv utgör föda för ormar, fåglar och rovdjursinsekter. Arten anses för närvarande stabil, men förlorar habitat på grund av urbanisering och dränering av våtmarker i kustnära områden av västra Australien.

## Snabbfakta

- Vikt: 0.5–2 g
- Längd: 1.7–3 cm
- Livslängd: 3–6 år
- Föda: Insektsätare
- Bevarandestatus: Livskraftig

## Livsmiljö

Den kvackande grodan förekommer uteslutande i sydvästra Australien, från Perth-regionen söderut till Albany och österut till Esperance. Den trivs i en mängd olika habitat, inklusive öppna skogar, hedar, gräsmarker och kustnära våtmarker. Arten är särskilt vanlig i områden med säsongsbetonade dammar, träsk och tillfälliga vattensamlingar som fylls under vinterregnen.

Grodorna föredrar miljöer med god täckning av vegetation, lövströ och stenar där de kan gömma sig under dagtid. De är anpassningsbara och kan hittas i både naturliga och modifierade landskap, inklusive jordbruksmarker och förortsområden. Tillgången till grunda, stillastående vattensamlingar för fortplantning är avgörande, och arten är känslig för förlust av våtmarker och vattenföroreningar.

- Våtmark
- Skog
- Lövskog
- Gräsmark
- Hedmark

## Årstidsvanor

Den kvackande grodan är mest aktiv under de kylare och fuktigare månaderna i södra Australien, från sen höst till tidig vår (maj till september). Detta sammanfaller med lekperioden när hanar samlas vid dammar och våtmarker för att locka honor med sina kvackande läten. Under sommarens torra månader blir grodorna mindre aktiva och söker skydd under mark, bark eller i djupa sprickor där fuktigheten bevaras. Regn utlöser omedelbar aktivitet, med grodor som kommer fram för att jaga och fortplanta sig. Ynglen utvecklas snabbt för att dra nytta av tillfälliga vattensamlingar innan de torkar ut.

## Fortplantning

- Ruvningstid: 14 dagar
- Antal ungar: 30–100 

## Beteende & ekologi

- Aktivitetsmönster: Nattaktiv
- Socialt beteende: Kvackande grodor är mestadels ensamma djur utanför lekperioden. Under fortplantningstiden bildar hanar stora körer vid lämpliga våtmarker, där de konkurrerar om att locka honor genom intensivt läte.
- Flyttmönster: Stationär
- Population: Populationen anses stabil och lokalt vanlig inom sitt begränsade utbredningsområde

## Visste du att?

- Trots sitt namn låter den kvackande grodan mer som en liten fågel än en and!
- Hanar kan kalla från gömda platser under marken, vilket gör det svårt att hitta dem även när de är högljudda.
- En hona kan lägga upp till 100 ägg i klumpar fästa på undervattensväxter.
- Grodynglen kläcks efter cirka två veckor och tar ytterligare 6–8 veckor för att förvandlas till små grodor.
- Den kvackande grodan kan överleva i relativt torra miljöer genom att gräva ner sig i fuktig jord.
- Dessa grodor kan leva i trädgårdar och parker, vilket gör dem till vanliga besökare i förorter nära Perth.
- Arten upptäcktes först på 1800-talet och namngavs efter King George Sound i västra Australien.
- Under regniga nätter kan hundratals hanar skapa en imponerande symfoni av kvackande läten!

## Taxonomi

- Rike: Animalia
- Klass: Amphibia
- Ordning: Anura
- Familj: Myobatrachidae
- Art: Crinia georgiana

## Bild

- URL: https://images.djurfakta.com/animals/kvackande-groda/1778328862869-1.jpg
- Foto: Jean-Marc Hero
- Licens: CC BY-SA 2.5

## Andra språk

- en: https://www.funwildfacts.com/oceanien/amphibian/quacking-frog
- da: https://www.dyrefakta.com/da/oceanien/amphibian/kvaekkende-fro
- no: https://www.dyrefakta.com/oceanien/amphibian/kvakkende-frosk