# Sumpvallaby (Wallabia bicolor)

- Webbsida: https://www.djurfakta.com/oceanien/mammal/sumpvallaby
- Publicerad: 2026-05-30
- Senast uppdaterad: 2026-05-30

## Översikt

Sumpvallabyn är en medelstor pungdjur som lever i östra Australien. Den är den enda arten i släktet Wallabia och skiljer sig från andra vallabyarter genom sin mörka, nästan svarta päls som kan ha rödbruna eller gråa toner. Denna påfallande mörka färg har gett arten flera lokala namn, däribland 'black wallaby' och 'stinker' på engelska. Djuret når en längd på 90-105 centimeter och kan väga mellan 10 och 27 kilo, där hannar är betydligt större och tyngre än honor.

Vad som gör sumpvallabyn unik bland pungdjur är dess fortplantningsstrategi. Honan har förmågan att vara dräktig med två ungar samtidigt i olika utvecklingsstadier – ett fenomen som kallas 'embryonal diapaus'. Detta innebär att hon kan vara dräktig med en unge i livmodern medan en nyligen född unge utvecklas i pungen, och samtidigt ha ett befruktat ägg i viloläge som väntar på att börja utvecklas. Dräktigheten är mycket kort, endast cirka 33-35 dagar, vilket är kortast bland alla kängurur och vallabyarter.

Sumpvallabyn är främst nattaktiv och tillbringar dagarna vilande i tät vegetation eller under buskar. Till skillnad från många andra pungdjur som föredrar öppna gräsmarker, trivs sumpvallabyn bäst i tät skog och buskmark där den kan gömma sig från rovdjur. Den har starka bakben som gör den till en skicklig hoppare, även i tät undervegetation där andra kängurur skulle ha svårt att ta sig fram. Arten är generellt skygga och undviker mänsklig kontakt.

Trots att sumpvallabyn historiskt har jagats för sitt kött och päls, är arten idag relativt vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde. Den har visat sig vara anpassningsbar och kan till och med leva i områden nära mänskliga bosättningar om det finns tillräckligt med vegetation för skydd. Arten anses inte vara hotad, även om habitatförlust i vissa regioner har lett till lokala populationsminskningar.

## Snabbfakta

- Vikt: 10–27 kg
- Längd: 0.9–1.05 m
- Maxhastighet: 40 km/h
- Livslängd: 10–15 år
- Föda: Allätare
- Bevarandestatus: Livskraftig

## Livsmiljö

Sumpvallabyn föredrar täta, fuktiga skogar och buskmarker längs Australiens östkust, från Queensland i norr till Victoria och södra Sydaustralien. Till skillnad från sitt svenska namn lever den inte särskilt ofta i egentliga sumpmarker, utan trivs bäst i eukalyptusskogar, regnskogar och tät undervegetation där den kan gömma sig från rovdjur som dingos och stora rovfåglar. Arten är särskilt vanlig i områden med tät täckning av ormbunkar, gräs och buskar som ger både skydd och föda.

Under dagtid vilar sumpvallabyn i täta buskage eller under tät vegetation, ofta på samma rastplats dag efter dag. När mörkret faller blir de aktiva och ger sig ut för att beta på gräs, örter och lövverk. De kan anpassa sig till olika miljöer och har observerats i allt från kustnära hedar till högländer upp till 1800 meters höjd. I takt med att människor har röjt skog har vissa populationer lärt sig att leva i parker och trädgårdar, där de betar på gräsmattor och prydnadsväxter.

- Skog
- Lövskog
- Regnskog
- Gräsmark
- Hedmark

## Årstidsvanor

Sumpvallabyn förökar sig året runt och har ingen särskild parningstid, vilket är möjligt tack vare honans unika förmåga till kontinuerlig reproduktion genom embryonal diapaus. I områden med tydliga säsonger kan dock fler ungar födas under vår och sommar när födotillgången är som störst. Under torrare perioder eller vintermånader kan sumpvallabyerna koncentrera sin aktivitet till områden med mer kvarvarande vegetation och vattenåtkomst. Pälsen blir något tjockare under vintern för att ge bättre isolering i de sydligare och kallare delarna av utbredningsområdet.

## Fortplantning

- Dräktighet: 33 dagar
- Antal ungar: 1–1 

## Beteende & ekologi

- Aktivitetsmönster: Nattaktiv
- Socialt beteende: Sumpvallabyn är i huvudsak ensam levande och ses oftast ensam när den betar. Ibland kan dock flera individer samlas på samma betesområde utan att interagera särskilt mycket med varandra.
- Flyttmönster: Stationär
- Population: Stabil population, uppskattningsvis flera hundratusen individer

## Visste du att?

- Sumpvallabyn är det enda pungdjuret som kan vara dräktigt med tre ungar samtidigt i olika utvecklingsstadier!
- Ungen är bara 2,5 centimeter lång när den föds och väger mindre än ett gram – ungefär lika stor som ett gelehjärta.
- Arten fick sitt engelska smeknamn 'stinker' eftersom hannar utsöndrar en stark, mycket obehaglig lukt från körtlar på bröstet.
- Till skillnad från kängurur som hoppar på öppna fält, kan sumpvallabyn hoppa smidigt genom tät skog tack vare sina kompakta kroppar.
- En sumpvallabyunge stannar i moderns pung i cirka 8-9 månader innan den är redo att ge sig ut.
- Arten har 33 kromosompar, vilket är unikt bland alla kängurufamiljens arter som normalt har 16 eller 20 par.
- Sumpvallabyn kan simma väldigt bra och gör det ofta för att ta sig mellan öar eller för att fly från rovdjur.
- Honan kan producera två olika typer av mjölk samtidigt – en fet mjölk för den äldre ungen utanför pungen och en annan sorts mjölk för den nyfödda ungen i pungen!

## Taxonomi

- Rike: Animalia
- Klass: Mammalia
- Ordning: Diprotodontia
- Familj: Macropodidae
- Art: Wallabia bicolor

## Bild

- URL: https://images.djurfakta.com/animals/sumpvallaby/1777637238988-1.jpg
- Foto: Peripitus
- Licens: CC BY-SA 3.0

## Andra språk

- en: https://www.funwildfacts.com/oceanien/mammal/swamp-wallaby
- da: https://www.dyrefakta.com/da/oceanien/mammal/sumpvallaby
- no: https://www.dyrefakta.com/oceanien/mammal/sumpvallaby